Annebelle.blogg.se

Efter att ha tillbringat några dagar i stugan på Fårö känner jag återigen längtan efter enkelhet och frihet. För mig handlar det alltmer om frihet från SAKER. Saker tynger, gör det svårt att flytta, svårt att röra sig, begränsar ens fritid och styr ens liv. Alla saker måsta sorteras, tvättas, dammas, vårdas, läggas på rätt plats och så till slut så ligger de bara i vägen. Igår var det en bra artikel i SvD som helt stödjer min linje.
"Slipp semesterstressen med färre prylar".
Här är några urklipp...
"Till ingen annan årstid finns det så många attribut att införskaffa: grillbestick, picknickkorgar, kylväskor, trädgårdspynt, flipflops, hängmattor, strandparasoller, trädgårdsdagböcker, kubb-spel, duktyngder - ja kolla in närmsta varuhus och ni förstår ­direkt. Det skall shoppas innan våra semesterdrömmar kan realiseras, minsann."

"Köpa, kånka, stuva in och ut ur bilen, vårda, hitta plats för, städa undan, laga, använda, slänga, sälja. Ja, ibland känns sommaren som en enda lång materialistisk mardröm. Phu."
"Då är det inte utan att man drömmer sig tillbaka till 70-talet: tiden då handduk och badkläder var det enda man tog med sig till stranden, årtiondet då en båt var en båt och inte en livsstilsmarkör"
"Det finns faktiskt ett samband mellan alla dessa prylar och vår känsla av att våra lediga dagar flyger iväg, det visar sociologen Jörgen Larssons forskning kring barnfamiljer och tidspress. Ju mer vi äger, desto mindre tid har vi - känns det som."

Exakt så!
Men jag kan känna att det är lätt för mig att säga så. Jag är priviligerad på så många sätt. Jag håller på och bygger ett alldeles nytt hus där varje liten del är utvald. Vi har en stuga på Fårö. Vi har bilar som funkar och mopeder och cyklar. Vi har hund och marsvin. Underbar trädgård har vi också. Men prylar...Allt mer känner jag att jag skulle vilja vara utan! Numer frågar jag alltid mig själv innan jag ska till att köpa något; vill jag verkligen ha det här hemma? Var ska det ligga, vem ska ta hand om det, kommer jag att vilja ta hand om det, kommer det att glädja mig och min familj? Oftast slutar det med att jag inte köper saken ifråga. Man behöver ju heller inte äga allt som är fint - man kan glädjas över det ändå. Och jag vill verkligen inte ha mer än en TV, datorer har vi redan för många, böckerna är härliga men vi har kartonger i källaren med ännu fler...Ibland förundras jag när jag går på stan och undrar var alla dessa varor (prylar) egentligen tar vägen. För någon gång måste det väl liksom bli fullt även hos andra??

Bild från Yelah