När den nyöppnade matvaruaffären här i Nyköping annonserar om extrapris på färska räkor kan man ju lyxa till det med en enkel och god middag så här på torsdagskvällen.
image961
Mycket färska räkor
image962
En dip/salladssås på gräddfil och goda Hellmans majonäs med några stänk citron i
image963
Ciabatta med en god bit ost t ex min favorit Delice d'Argental
image964
från
http://www.ostbiten.nu/
Till det en enkel sallad, varför inte i en skål från Cult design (jo, för att jag har köpstopp och inte köper några skålar)
image965
Till det lite kallt bubbelvatten och kvällen blir som en bal på slottet....fullständigt underbar!
Det som ska byggas ihop till ett hus kommer inte alls i mars som tidigare sagt. Det kommer i mitten på februari! Innan dess måste grunden vara helt klar, minst en vecka innan. Så nu blev det lite brådis!
Grunden är nu isolerad och armerad och just nu läggs golvvärmen i.
image960
Undrar hur det kommer att kännas att bo i ett sånt här...

"Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick.
Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut."

image958

Det är kvällen före nyårsafton 2003 och Joan Didion och hennes make sedan 40 år, John Gregory Dunne, har just kommit tillbaka från sjukhuset där deras enda dotter, Quintana, ligger i koma, svävande mellan liv och död.
En vanlig influensa har utvecklats till lunginflammation och svår blodförgiftning.
De har tagit en drink och satt sig för att äta middag när John plötsligt drabbas av en massiv hjärtinfarkt och dör på vardagsrumsgolvet i deras lägenhet i New York.
Boken är Joan Didions försök att förstå den tid som följde: "Veckor och sedan månader, som vände upp och ner på alla de föreställningar jag någonsin haft om döden, om sorg, om hur människor handskas eller inte handskas med det faktum att livet tar slut".

Det här är en bok som sorg. Om hur saknaden efter en enda människa gör att världen är tom och livet förlorar sin mening. Jag tycker att det här är en underbar bok. Det är en stor, liten bok. Didion skriver så exakt. Det känns som om vart ord är noga utvalt för att precis beskriva en händelse, en tanke, en konversation, ett minne. Därmed känns det som om jag som läsare är inbjuden till hennes innersta rum i själen. Det är omtumlande och märkvärdigt.

Det här är en bok jag inte vill vara utan och som jag är glad att jag läst. Jag tror till och med att jag kommer att lyssna på den igen..(Jag lyssnade på Agneta Ekmanners uppläsning).

image959
Joan Didion tillsammans med maken John Gregory Dunne (också författare) och dottern Quintana Roo i Malibu 1976. När Didion skrev Ett år av magiskt tänkande  låg dottern svårt sjuk, hon dog när boken var färdigskriven vid 39 års ålder.