Januari började kallt.
Tur jag hade min fina virkade sjal. 
Jag åkte ensam till Playitas på Fuerteventura. Ett lyft!
Bland blyblommor och palmer.
Att resa ensam och att uppleva själva ön, en lisa för  själen.
I februari åkte A, Sam och Lovisa till fjällen.
Hemma var det nästan vår. 
Örstig i februari. Vi väntade på att vårt nya hem skulle bli klart: Muddus!
Sista vintern på Örstig och i Nyköping.
Svårt att fatta att det ska vara klart för inflytt om bara några månader.

Jag började sticka alltmer. Nästan lika roligt som att virka.
Klara Underbara åkte till Sydamerika den 4 mars. 
Ville tog över hennes säng.

Dagen började med sol och vi bestämde oss för en utflykt. Solen försvann och det blev en mulen och disig dag. Vi åkte till Tyresö slott.







Syrénknoppar. Nästa gång vi åker hit är det grönt och man kan promenera utan is på gångvägarnna.
Ville gillar utflykter.
Av en händlse såg jag att bloggen fyller år i dag. Det är på dagen tio år sedan jag började blogga. På sista tiden har det blivit sparsamt med bloggandet. Facebook kom och tog över, men nu är jag trött på FB! 
Igår vaknade jag med en olustig känsla. Trump hade verklogen blivit USA's president. På stan var drt manifestationer mot Trump och det kändes bra. Särskilt den här skylten tycker jag är uppbygglig:
Innan dess hade jag varit hos frisören. Länge övervägde jag att åka till Hårakuten i Nyköping, men jag bestämde mig för att  det är daga att byta frisör. Hittade superduktiga Yvonne Feige på PMStockholm. Dit kommer jag absolut att gå tillbaka.
Jag bad henne sätta upp håret i en lite slarvig svinrygg, och det blev aå här fint. Hoppas jag kan sätta upp håret i något som påminner om detta. 
Dagarna börjar bli lite ljusare och längre. Jag har lite thailandsabstinens. Här är några fler bilder från resan:
Ruenkanoks egen drink med mynta och lime. 0% alkohol. 
En dyr, god men framför allt stämningsfull kväll på Railway restaurant i Hua Hin. Miljön är fantastisk.
Jag är räkor i olika rätter varje dag. Så gott!
Ett litet paradis. Världens finaste pool och trädgård. Aldrig trängsel, tvärtom känns det som en nästan egen plats.