Plattor lagda och spaljé på gång.
Klart! Planterat två New Dawn, en Elsa Späth, en Westerplatte och flera lavendel.
Lånad bild, Westerplatte.
Lite har det vuxit, nästan en månad senare. Till nästa år blir det kanske en ny grupp hit. Soligt och varmt är det så den här platsen blir bra till våren.
 
 
 
I sommar har det hänt en del. Äntligen börjar framsidan likna något.
Jag har målat reglar. Många. 
Före! jag har fått influensa och ligger och tittar på. 
Bara sand, sten och ogräs. Och så en hel del byggbråte som kommer upp. :-o
Röjt! Nu fattas bara spaljen. Plintarna står till vänster, redo att gjutas fast. Och så *några dagar* senare:
Många pinnar senare, mycket målning och mätning och skruvande...Singlet hämtat och utkrattat. Och sist men inte minst, blickfånget i form av en Kaukasisk vingnöt planterad. Nu fattas bara vildvin, en alldeles särskild klematis och en kaprifol som står i sin kruka och väntar på någon som vill fortsätta gräva.
Vår inspiration: En något större vingnöt i Uppsala. Alldels utanför A's jobb. Så fin!
 
 
 
 
 
 
 
Det är höst, det känns som om det regnat ganska oavbrutet i en vecka eller två eller tre och solen har inte visat sig på länge. I dag håller det upp i alla fall och jag tog med kameran ut i trädgården för att dokumentera hur långt gargaget kommit och vad som blommar och är vackert så här mot slutet av oktober...
Den här bilden ljuger lite. Skatorna har sedan någon vecka tillbaka ätit upp varenda havtornsbär - men oj, vad vackra de var! Nästa gång ska vi plocka av dem och lägga dem i frysen istället för att bjuda skatorna på massor av goda c-vitaminer.
Det här är ingen vanlig björk för det är en kamtjatkabjörk...Lite flikiga blad och kopparfärgad rullad bark. Höstfärgen är fin, riktigt saffransgul.
Kärleksörten är jättefin, flera sorter står bredvid varandra. Man kan nog inte ha för många!
Stenkyndeln blue cloud blommar som bäst omgiven av storbladig vinca som är grön hela vintern.
Den röda perukbusken är nästan som finast nu.
Den nästan svarta spirean har inte tappat ett enda blad ännu och coyoteviden börjar gulna.
Men det känns som om det är lång tid tills nästa vår...Man får väl tända ljus och dricka té. Och glädjas över det som ska komma när ljuset och värmen återvänder.