Nu är vårt hus (nästan) tomt. Möblerna som är till salu står samlade till försäljning och en del lampor hänger kvar, men annars är det tomt! Puuuhhh!!
Ingen som vill köpa en kristallkrona t ex?? ;-)
I morgon kommer några som köper lite möbler och på måndag ska det flyttstädas här. På fredag överlämnar vi nycklarna och vi har bara ett hus att tänka på. Jippie!
Nu är klockan halv sju och vi har gjort oss förtjänta av ett bad. Det är fortfarande varmt ute, 26 grader.
Det blir lite knapphändiga blogginlägg nu. Inga bilder heller. Förklaringen är ju att jag inte har internet! Ingen TV heller. Gissa om det är en omställning för hela familjen!! Vi var helt enkelt lite sena att anmäla flytt och skaffa nya abonnemang men det är rätt skönt utan faktiskt. Får mycket mera gjort.
Nu är arbetsdagen slut, en begravning har jag hunnit med och så en hel del annat. Jag har jobbat som präst i 14 år och för 10 år sedan hade jag inte haft en begravning utan kaftan. Nu blir det lite lättsammare. Istället för svart dräkt i 100% ull och svarta strumpor så blir det vit skjorta och svarta byxor i linne. Det funkar betydligt bättre i 30 graders värme. Men nu ser jag fram emot ett kvällsdopp och sedan betydligt bekvämare klädesel.
En pensionerad kollega har hastigt dött. Han var en av dem som alltid sa ja när man ringde och  sökte vikarie. Han ville jobba, kände ett kall och en glädje i att tjänstgöra och var aktiv in i det sista. Vi har ju ett jobb som vi kan fortsätta med långt efter pensioneringen. Vila i frid, Gustav.

Min favoritkyrka på Gotland. Gothems kyrka.
 
I dag är det varmt. Inte småvarmt utan jättevarmt. Sådan här dagar ska man vara i, på eller vid sjön. Det är inte jag. Jag jobbar och har dragit in luftkonditioneringen och stängt dörren till mitt arbetsrum.
I dag har jag ätit lunch på Öster-Malma med några arbetskamrater. Deras fisksoppa med aioli gör en lycklig i flera dagar. Sedan hade jag och kantorn andakt på äldreboendet. Vi sjöng önskepsalmer och bland annat kom nr 11 upp. Konstigt vore det annars.
O Store Gud, skriven av en ung pastor i Mönsterås en sommardag 1885. Pastorn hette Carl Boberg och han var på hemväg från ett symöte i trakten. Sommaren stod i sin rikaste fägring men plötsligt steg ett svart åskmoln upp på himlen. Skarpa blixtar ven genom luften, stormbyarna kastade sig över ängar och sädesfält. Regnet föll i piskande skurar. Men plötsligt stillande alltsammans. Vatten droppade från träden, solen bröt igenom molnen, värmen smög sig tillbaka. Och regnbågen ramade in landskapet. När Boberg kom hem öppnade han fönstret mot viken, svart och blank under regbågens valv. Koltrasten sjöng och inom kort hördes kyrkklockorna ringa.
Den upplevelsen blev till världens mest kända (enligt en amerikansk dokumentär om psalmen) psalm; O Store Gud. På tyska från 1907 som Wie gross bist Du och på engelska How great Thou art. Den är mycket sjungen i både nord- och sydamerika och ibland sägs det att låten är amerikansk. Det är den alltså inte utan kommer från Mönsterås invid Kalmarsund.
Boberg fick inte uppleva vilken dunderhit han skrivit. Men jag tror att han ändå vet... Vet att t ex Elvis ofta framförde den:
The king sjunger Boberg
Och att man fortfarande sjunger den hemmavid:
Arthur Eriksson sjunger Boberg
Nu är det förberedelser för begravning och predikoskrivande fram till i kväll då jag ska gå in i den svala kyrkan och lyssna på orgelkonsert. Vi ska sjunga en psalm då också. Men då blir det en annan; En vänlig grönskas rika dräkt, skriven av den dåvarande ständige sekreteraren i Svenska akademien C.D. af Wirsén 1889.
Så kan en prästs vardag på landet se ut i Sverige 2008. Inte så dumt, eller hur?