Tisdagkväll och jag känner lite smygande lust att blogga igen. Kan det vara något slags vårkänslor kanske? 
Kanske. 
Av en särskild anledning tittade jag tillbaka i bloggen för att hitta en dikt jag bloggade i samband med att mamma dog. När jag bläddrade bland sidorna och såg bilderna blev allt så verkligt igen. Bloggen hjälper en verkligen att fånga dagen, det där slitna uttrycket som ändå är rätt bra. Fånga dagen, så att dagarna inte bara flyter på och man knappt kan särskilja den ena från den andra. Så, jag kör väl på igen. Det verkar jag dessutom som att det går att blogga från mobilen på blogg.se - äntligen!
I morgon har vi filmvisning. Vi ska visa Jesus Christ Superstar i Björnunda kyrka. Jag har sett filmen, som är från början av 1970-talet, massor av gånger. Jag har sett den med konfirmander som hållit på att skratta ihjäl sig åt skådespelarnas hippieutstyrsklar, några år senare har ingen skrattat alls utan kläderna har sett helt ok ut. Det låter som att jag närmar mig 100-årsdagen! :) 
I alla fall, jag har aldrig sett den i en kyrka! Men nu blir det av!
Häftigt! Gå in i påsken med den här filmen i en stor (ganska i alla fall) kyrka med mörkret som faller utanför...Jag längtar! Sedan skärtorsdag med mässa, långfredag och sedan bara äta ett och annat ägg och påskskum i väntan på Uppståndelsen och påskdagen! Yes! Jag älskar påsk!
Jesus Christ, kyrkan,
Lollo (som är hemma från sin gmu, hurra!) var på bio och såg Bridesmaids. Den var riktigt rolig, en del scener är obetalbara, den är gjord med värme och glimt i ögat, lite förutsägbar och sisådär en halvtimme för lång.
Jag går inte på bio tillräckligt ofta!
Igår var det tre vigslar, solen sken och det var nästan sommarvärme. I dag är det också fint väder och trädgården ropar på mig. Har fått lite avsmak mot svampskogen när jag och Sam kom hem med flera fästingar sist. Så det blir nog trädgårdsdags i dag.
Jag har gett upp. Gett in. Inte för att jag försökte motstå precis. Mad men är precis så bra som jag förväntat mig. Den tillsynes perfekta ytan bubblar av outsagda meningar, en blick säger tusen gånger mer än ord och maktförhållandena människor emellan förflyttas nästintill omärkligt men med stora konsekvenser. Vid sidan av människornas vardagsliv, där var och en lever ensam även tillsammans med andra, pågår världspolitiken. KJFK kandiderar mot Nixon, Kubakrisen mm.
Det är bara att inse: jag är en Mad men addict. En Maddict. Jag är i stort och gott sällskap. Om man känner för det kan man diskutera avsnitten på massor av forum och på FB. Där är jag inte. Än.