Efter att ha tillbringat några dagar i stugan på Fårö känner jag återigen längtan efter enkelhet och frihet. För mig handlar det alltmer om frihet från SAKER. Saker tynger, gör det svårt att flytta, svårt att röra sig, begränsar ens fritid och styr ens liv. Alla saker måsta sorteras, tvättas, dammas, vårdas, läggas på rätt plats och så till slut så ligger de bara i vägen. Igår var det en bra artikel i SvD som helt stödjer min linje.
"Slipp semesterstressen med färre prylar".
Här är några urklipp...
"Till ingen annan årstid finns det så många attribut att införskaffa: grillbestick, picknickkorgar, kylväskor, trädgårdspynt, flipflops, hängmattor, strandparasoller, trädgårdsdagböcker, kubb-spel, duktyngder - ja kolla in närmsta varuhus och ni förstår ­direkt. Det skall shoppas innan våra semesterdrömmar kan realiseras, minsann."

"Köpa, kånka, stuva in och ut ur bilen, vårda, hitta plats för, städa undan, laga, använda, slänga, sälja. Ja, ibland känns sommaren som en enda lång materialistisk mardröm. Phu."
"Då är det inte utan att man drömmer sig tillbaka till 70-talet: tiden då handduk och badkläder var det enda man tog med sig till stranden, årtiondet då en båt var en båt och inte en livsstilsmarkör"
"Det finns faktiskt ett samband mellan alla dessa prylar och vår känsla av att våra lediga dagar flyger iväg, det visar sociologen Jörgen Larssons forskning kring barnfamiljer och tidspress. Ju mer vi äger, desto mindre tid har vi - känns det som."

Exakt så!
Men jag kan känna att det är lätt för mig att säga så. Jag är priviligerad på så många sätt. Jag håller på och bygger ett alldeles nytt hus där varje liten del är utvald. Vi har en stuga på Fårö. Vi har bilar som funkar och mopeder och cyklar. Vi har hund och marsvin. Underbar trädgård har vi också. Men prylar...Allt mer känner jag att jag skulle vilja vara utan! Numer frågar jag alltid mig själv innan jag ska till att köpa något; vill jag verkligen ha det här hemma? Var ska det ligga, vem ska ta hand om det, kommer jag att vilja ta hand om det, kommer det att glädja mig och min familj? Oftast slutar det med att jag inte köper saken ifråga. Man behöver ju heller inte äga allt som är fint - man kan glädjas över det ändå. Och jag vill verkligen inte ha mer än en TV, datorer har vi redan för många, böckerna är härliga men vi har kartonger i källaren med ännu fler...Ibland förundras jag när jag går på stan och undrar var alla dessa varor (prylar) egentligen tar vägen. För någon gång måste det väl liksom bli fullt även hos andra??

Bild från Yelah

Jag har frångått köpstoppet. Hmm. En liten bikt således, så här på tisdagsförmiddagen. ;-)

En av dotterns kompisar bjöd ut sin DVD-box med hela Sex and the city serien om 6 säsonger till fyndpris. Jag gillar Sex and the city. Har sett den lite till och från, snappat ett avsnitt lite här och där. Jag älskar bilderna från New York och så känns den härligt tidstypisk. En del av tjejerna är charmiga och så har de snygga kläder. Jag gillar också Mr Big.
Sex and the city är väl inte Seinfeld precis. Men helt ok underhållning. Seinfeld tycker jag hör till det bästa man kan se. En del avsnitt är fullständigt underbara och jag blir glad bara jag tänker på dem.

Igår gick jag på mitt första spinningpass på flera år. Underligt nog kan jag både gå och sitta i dag. Tjejen som ledde passet var energisk och uppmuntrande och spelade bra musik. Bland annat den här med Gipsy kings...Volare!
 
Så, nu är första veckan avklarad. Bara tre till kvar. Nej, det handlar om en mer långvarig förändring än så.
Första veckan har inte varit svår. Inga större svårigheter att avstå. Men ibland kommer impulsen att köpa...då är det bra att påminnas om köpstoppet och att alltid tänka efter först: behöver jag/vi verkligen det här? Oftast är ju svaret nej.
Egentligen har jag inget emot shopping. Tvärtom är det kul. Ibland. Inte när det blir rutin och tidsfördriv. Jag vill kliva av, ta en paus från konsumtionskarusellen. Egentligen handlar det om en förändring i livsstil.
Det gick ju bra att göra semlor själva igår istället för att köpa färdiga. De blev jättegoda och vi sparade en peng. Istället för chips med dip, som barnen alltid vill ha på helgen, hade vi skurna grönsaker i alla möjliga färger med dipp till. Absolut inte billigare, men godare och mycket nyttigare. Istället för att gå på stan åker vi till badhuset där vi vuxna har träningskort. Vi måste börja planera måltider så att vi har grejer hemma och inte behöver åka och handla. Framför allt behöver vi äta upp det som finns. I dag åt vi potatisgratäng med biff. Köttet låg i frysen i källaren och var från förra gången vi köpte ekologiskt närproduverat kött av en bekant. Köttet smakade utmärkt fast det inte kom i frysen 2008 eller 2007. Storhandla då? Nej, det är inte vår grej. Jag vill ha så färsk mat som möjligt - det frusna köttet undantaget då.. Jag har aldrig fattat hur man kan köpa mat för en familj var 14:e dag eller ens en gång i veckan. Jag önskar att det fanns en affärskedja som Whole foods i Sverige. Ekologisk, närproducerad mat utan tillsatser och konstigheter. Jag betalar gärna lite mer om jag vet att maten är så bra den kan vara ur närings- och miljösynpunkt. Jag vill inte betala för bananer som arbetare i andra länder blir sjuka eller dör av att hantera för att de besprutas så hårt. Jag vill inte ha kött från djur som är behandlat med hormoner och antibiotika. Inte heller mat som har transporterats kors och tvärs över landet, helt i onödan. Jag vill känna igen maten jag äter, att den inte är så behandlad och preparerad så att den liknar något helt annat än vad det egentligen är. Jag vill äta glass som består av grädde, ägg och socker inte en massa tillsatser som får en kemist att gnugga händerna. Puuuhhhh....nu måste jag sluta predika och lägga barnen! :-)