Jawohl, i dag sken den! Och värmde också!!

Jackson fick följa med ut på långpromenad.

Jag bor på landet och ser stan. Lite vatten emellan bara. Eller is.


Grannen har gjutit grund.

Åkte på tur till Vendelsö och stannade till i Skogås och beundrade pärlan Mariakyrkan. Byggd 1986. Stockholms sista katedral. Här har jag jobbat.

På väg hem i mörkret. Det är minusgrader och snöar lätt. Stadshuset lyser och jag känner att jag älskar Stockholm. Tur att jag har så nära!
Och förresten tycker jag Malena Ernman är bäst!!

Och vigast! (bild från boras.se)
Den här lilla artikeln i UNT:s nätupplaga reagerade jag på.
Stig Hultberg, mitten på bilden, gillade filmen. FOTO:Kattis Strömgren
Stig Hultberg, mitten på bilden, gillade filmen.

Mamma mia!
utbrast de

Med tonerna från Abbamusik satt pensionärerna på Johannelundsgården med ostbågar och läsk på fredagen och såg den kritikerrosade filmen Mamma Mia!
(ur UNT)
Ja, tänk! Visst är det fantastiskt att de, pensionärerna, är nästan som vi andra! De gillar att kolla in en känd film och äta ostkrokar! De är nästan som vanliga MÄNNISKOR!! FAST de är pensionärer... ;-) OBS!! ironi!!!
Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.

Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.


Jag tror även på tvivlet efter detta,
tvivlet som ständigt rättar till
ständigt ställer frågor
och skaffar svar på frågorna
i evigheters evighet.
Tvivlet förgår aldrig.

Men profetians gåva, den skall försvinna,
och tungomålstalandet, det skall taga slut,
och kunskapen, den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk.
Om jag talade både människors och änglars tungomål
men icke hyste tvivel,
så vore jag allenast en ljudande malm
och en klingande cymbal.


Tvivlet är tåligt och milt.
Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke,
det uppblåses icke.

Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtärnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
det gläder sig icke över orättfärdigheten,
men har en glädje i sanningen.
Det fördrager allting, det tror allting,
det hoppas allting, det uthärdar allting.


Så bliva de då beståndande,
tron hoppet, tvivlet, dessa tre;
men störst bland dem är tvivlet.

Eller om det var kärleken.

Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också.
Sannerligen säger jag eder?
(Tage Danielsson 1974)

Den tvivlande Tomas av Caravaggio (1602)