eller Halloween, kanske? Själv firar jag Allhelgonahelg, svensk som jag är, men med lite inslag av Halloween (USA-imperialiserad som jag också är) som en och annan pumpa. Allhelgona passar en lätt vemodig själ och jag tycker minnesgudstjänsterna vi håller i våra kyrkor hör till det viktigaste och bästa vi gör.
Själv är jag ledig och ser fram emot en stillsam helg med middagar och kanske en tur till kyrkogården för att tända ett ljus. Det är så långt bort bara...
I natt har stormen tjutit runt knutarna, vindarna får bra fart härute på Gobi. Lite extra rått blir det också eftersom havet ligger så nära. Nu ska vi bo med ställning runt huset igen för nästa vecka ska det börja putsas! Yes!!! Vårt hus kommer inte längre att vara Det stora grå. Det kommer att bli vitt. :)
En dikt av Nils Bolander känner jag för i denna gråa tid.
"Fackelmänniskor
Facklor skulle vi vara, tända av Herrens hand,
facklor i fest och vardag.
Facklor flammar högt, lyser hett,
brinner snabbt, ropar långt:
Klar eld är livet, bländande gnistor,
som dör när de födas, obändiga lågor,
som aldrig låter sig stängas inne.
Facklor skulle vi vara, vägvisare i stormen.
Nordan söker blåsa ut, men kan inte.
Höstregnet försöker släcka, men orkar inte.
Grenljuset prålar i tunga kandelabrar.
Fyrverkeriet speglar kokett
sin gnistprakt i mörka vatten.
Facklan glömmer sig själv för budskapet.
Gud behöver en vintergata
av fackelmänniskor
i de slocknande eldarnas natt."
Han sa mycket bra, han. Bland annat den här onelinern som är lika akutell i dag...
"Kristendomen är ett örnevangelium som tyvärr har omformats till en en tam och pratsam korp..."
foto: Börje Kollmats
Det händer att jag ser en havsörn här ute på näset...Vilken lycka det är!
